Back to reality - Part 08

Holly hade ringt och väckt mig runt klockan nio för att shoppa, när jag sedan vägrade och la på istället så kom hon hit och tvingade upp mig. Det var knappt så att jag fick klä på mig eller något, men som tur var så lät hon mig göra det efter ett tag. Så nu sitter jag här på starbucks klockan tio på morgonen tack vare att så gott som ingen affär var öppen när vi väl kom iväg, way to go Holly. Jag fick åtminstonde chans till att äta frukost här. "Geez Evi, you look awful! Didn't you get any sleep tonight?" Frågade hon och drack lite utav sin cappuccino. Vart hade hon ens fått Evi ifrån? Det lät förjävligt. "No, my dog woke me up." Svarade jag ironiskt och gäspade. "Oh, I feel sorry for you." Var bruden dum på riktigt? Jag hade inte ens en hund! Vilket som hon borde veta med tanke på hur många gånger hon vart hemma hos mig. Dessutom, så sov jag ju till och med när hon kom imorse. "Are you done? I think the stores are open now." Jag nickade och tog min väska. Efter att ha gått runt i olika affärer i cirka fyra timmar satt vi på McDonalds med flera kassar fulla av kläder och annat. Holly satt och gluffsade i sig sina chicken nuggets medans jag satt och surade utan att ha beställt något på grund utav att jag gjort av med så gott som alla mina pengar. Då och då snodde jag en bit från Holly och fick sura blickar. Jag hade åtminstonde fått chans till att köpa en klänning tills imorgon, så jag fick vara nöjd. Om jag tänker efter, så brukar Holly aldrig gå upp innan klockan två under helger och lov... Hon brukade dessutom vara alldeles för lat för att shoppa eller liknande så det fanns nästan aldrig mat i kylen hemma hos henne, förutom när något hänt. "So, what happened this time?" Frågade jag både trött och ointresserat och snodde ett strips. "Oh, nothing special, I just lost my apartment." Svarade hon minst lika ointresserat. "You're kidding, right?" "Nope, I have to be out in the end of next month." Hur kunde hon vara så lugn och bara sitta där o äta när hon nyss blivit av med sin lägenhet? Vart skulle hon bo? I och för sig så var hon väl inte så korkad så hon inte tänkt på det ännu, hon skulle säkert bo hos Katie eller någon så jag struntade i ämnet. 
"Tea?" "Yes please." Hur hamnade jag ens här från första början? En enkel gissning var väl att Annie hade fått mitt nummer ifrån Holly, Holly tycker att jag bör träffa andra människor och fick stackars Annie till att umgås med mig, jag ville slippa mormor och det hela slutade med att jag satt i Annie's säng. Den enda delen jag var säker på var tyvärr min egen, att jag ville slippa mormor som egentligen skulle ha åkt hem idag men istället bestämde sig för att stanna tills någon gång efter pappas begravning. Jävla tant. Annie kom snart in till sitt rum med två koppar som antagligen var fyllda med te och gav mig en utav dem. "Have you picked out what you're going to wear tomorrow?" Ohgod, vad gjorde jag ens här? "No, not yet. I guess I'll decide tomorrow." Svarade jag och smuttade lite på mitt té. Hon nickade kort och tittade ner i sin kopp. "What about you?" Frågade jag och hon sken genast upp i ett leende och började trippa mot sin garderob. Hon behövde inte säga något för att man skulle förstå att hon ville att man skulle fråga detsamma så hon fick visa upp sin nya vita, korta klänning som såg ut att kosta en förmögenhet. "So, what do you think?" Frågade hon och höll upp den framför sig. "It'll look gorgeous on you!" Utbrast jag och klämde fram ett osäkert leende, hon log också. En ringsignal som jag visste att inte var min avbröt tystnaden och Annie gick till skrivbordet för svara. "Hello? Eh, yeah sh... No, no, no, absolutely not. Sure, I'll ask her. Wait a minute." "Katie, Holly wonder if we'd like to meet her and Evelina in the park." Great! Holly hade jag i och för sig inget emot att träffa, så det var de inga problem med. Men dem andra två skulle jag mer än gärna slippa. "Sure, why not." Annie avslutade samtalet medans jag fortsatte sitta som ett frågetecken i sängen och sedan så lämnade vi de lilla huset. Vi gick under tystnad hela vägen, men när vi började närma oss parken så kunde man skymta Holly och Evelina några meter ifrån oss. "Hey baby!" Utbrast Holly när hon fick syn på oss och gav mig en snabb kram när vi stod framför dem. "Wow, you're here early.." Sa Annie och tittade på Evelina som för att få någon förklaring på varför. "We've been out shopping!" Svarade Holly som betedde sig som en ivrig hundvalp. Jag orkade inte ens fråga om vad som hänt den här gången, det var antagligen inget viktigt utan bara något i stil med att hon inte hade några kläder tills imorgon. Vem vet, hon kanske bara blev sugen på att shoppa? Jag skrattade till av tanken, som om Holly skulle shoppa bara endå? Vi satte oss ännu en gång på det fuktiga gräset och var omringade av massa färgglada löv. Allting började som det alltid gjorde, konversationen och skratten startade snabbt, de enda som var annorlunda var väl att även jag var med och pratade den här gången. Även om jag har svårt att inse det själv, så får dem här människorna mig till att må bra.

Back to reality - Part 07

Missförstå mig inte, jag gillade min mormor. Men ibland kunde hon helt enkelt bli för mycket. Som när hon ska para ihop mig med sina "väninnors" söner eller ska sitta och snacka skit om pappa mitt framför ögonen på mig. Den där tanten bryr sig inte om någon annan än sig själv och saknar respekt för andra. "So that idiot is finally dead?" Sa hon glatt och jag gissade på att hon pratade om pappa. "Yup." Svarade mamma kort. Var det allt? Skulle hon bara låta mormor sitta där och kalla hennes föredetta make för idiot? Visst, han hade lämnat oss, men innan de så hade han ju alltid funnits där för oss. "My dad wasn't an idiot." Sa jag bestämt men rösten svek mig innan jag hunnit säga sista ordet. "And I'm old" Skrattade hon fram ironiskt, skulle det vara ett skämt? Jag kände hur tårarna började bränna i ögonlocken och tittade på mormor som höll i en kopp med svart kaffe som mamma nyss gav henne. Hon brydde sig inte ett skit. Jag ursäktade mig och gick in på mitt rum, just nu orkade jag inte med att se på någon av dem. Idiotmormor, Idiotmamma, Idiotdave, men mest av allt idiotkatie. Salta tårar började långsamt rinna ner och fukta mina kinder medans tankarna snurrade i huvudet. Varför skulle jag vara så inihelvetes dum? Varför kunde jag inte glömma bort pappa och gå vidare, precis som mamma gjort? Varför skulle mormor komma hit och förstöra? Allting hade gått bra innan hon kom. Mina tankar avbröts snart av att någon knackade på dörren och Ashley kom in i rummet. "Are you okay, Kate?" Frågade hon med sin ljusa flickröst. "Yea, I'm okay." Svarade jag kort, men var nära på att springa fram och krama henne och bara gråta ut. Även fastän Ashley bara var 9 år så förstod hon så mycket mer än mamma gjorde. Med osäkra steg gick hon fram till mig och sjönk ner på golvet bredvid mig. "No... You're not." Fortsatte hon och jag kände hur ett leende smög upp på mina läppar. "Why did you ask if you already knew the answer?" Frågade jag busigt och la armen om henne. Hon fnittrade till och kramade om mig och lutade huvudet mot mitt bröst. "You miss your dad, huh?" Frågade hon och jag märkte att min vita blus hade blivit blöt där Ashley vilade sitt ansikte. "Ash, are you crying?" Frågade jag oroligt och sökte efter hennes ansikte. "I don't want you to be sad." Sa hon och snyftade till. "Oh darling, I'm okay, I promise." Sa jag och drog handen över hennes blonda hår med min lediga hand medans fler tårar sökte sig ner för mina kinder. "I love you, big sis." Försökte hon få fram och började gråta ännu mer. "I love you too." Viskade jag fram och pussade henne lätt på hennes hjässa. "Hey, wanna do something fun?" Frågade jag och hon tittade upp från min tröja. "What?" "I don't know... What about go to the park?" Hon nickade ivrigt och jag log mot henne. "Right, I'll just change clothes and put some makeup on... Okay?" Jag reste mig upp och gick till badrummet för att gå på toa, men när jag ändå var där kunde jag lika gärna låna mammas mascara. Jag böt snabbt om och vi gick ut till hallen. "We're going to the park!" Ropade jag till mamma och tog på mig mössan innan vi sedan gick till parken. "Katie, katie, look over there!" Utbrast Ashley glatt och pekade på en svart pudel som inte var så långt bort. Ashley älskade hundar nästan lika mycket som Holly älskade mat, men bara nästan. Hon hade länge velat ha en hund, men mamma var allergisk. Det var vad hon sa iallafall, hon ville antagligen bara inte ha en hund. 
Ashley hade sprungit till sin kompis Sarah och lämnat mig här ensam, så jag satte mig på en bänk och tänkte i väntan på att hon skulle tröttna och vilja gå hem. "Excuse me?" frågade en hes röst och pickade mig på ryggen.  Jag vände mig om och möttes utav han som sparkat bollen i mitt huvud. "mh?" Svarade jag ointresserat och vände mig om för att kollade på Ashley igen. "Yeah, uhm... I'm sorry for that the other night, the ball you know.."  Sa han osäkert och satte sig bredvid mig på bänken. "So, what's your n..." Började han men avbröts utav Ashley. "Kaatie!" Jag riktade ännu en gång uppmärksamheten mot hennes håll. "Name? Katie." Svarade jag innan jag gick bort till Ashley och Sarah. 
~Later~
Holly: hi babe!x
Katie: Hey darling. x
Holly: r u ok?
Katie: ?
Holly: u didn't come to school
Katie: Oh, right I'm much bether now 
Holly: good
Holly: wanna talk? 
Katie: Sorry, I can't... My grandmother is sleeping in my room. -.- 
Holly: hahahaha, I feel sry for u! 
Katie: You should do! She've only been complaining about you the whole day. Now she's laying in MY bed and snore. 
Holly: i'm seriously dying of laughter! 
Katie: It's not even funny! But hey, I have to go. Bye, love you x
Holly: love u too x
Jag stängde ner skyperutan och la undan datorn. Mormor skulle åka hem imorgon, så hon låg och sov i min säng medans jag låg på en madrass på golvet. Hon kunde lika bra ha kunnat sova i Ashleys säng så sov hon med mamma, men nej hon skulle ju såklart sova i min. Efter att ha legat och lyssnat på mormors snarkningar i ungefär två timmar somnade jag äntligen.


Back to reality - Part 06

"Holly told us about your dad, I'm so sorry for your lost." Sa Annie sorgset och jag blängde surt mot Holly som satt och försökte se oskyldig ut. "Yea, thank you... Or something like that." Vad skulle man svara egentligen? Och framför allt, varför brydde dem sig ens om mig? Vad hade jag någonsin gjort som skulle få dem till att ens tycka om mig lite? Jag gick och satte mig bredvid Holly och kämpade med att hålla tårarna inne, till min förvåning så gick det faktiskt ganska bra. Ingen verkade ha något att säga, vilket som var skönt. Just nu så orkade jag inte prata med någon och inte heller lyssna, jag ville bara ha tystnad. Holly la armen om mig och jag lutade huvudet mot hennes axel medans hon långsamt smekte min arm. Annie öppnade munnen för att säga något, men Evelina skakade på huvudet åt henne och hon stängde den igen. Tack och lov. Ett lågt fisljud avbröt istället tystnaden och uppmärksamheten riktades mot Holly. "Ohgod Holly! What did you eat?" Utbrast Annie och flyttade sig så långt bort från Holly som möjligt. "Jisses! I don't know, but this shit smells really bad!" Svarade Holly och hon gjorde precis som oss tre och försökte komma längre bort från sig själv, vilket som var omöjligt. Det hela slutade med att jag vart den som var tvungen att öppna fönstret och alla stod och garvade. Rätt så patetiskt om man tänker efter, men dem fick mig till att må bra och glömma min pappa för ett litet tag. Efter att ha skrattat i ytterligare tre minuter låg alla fyra utmattade på golvet. "I'm hungry, can't we go eat something?" Frågade Holly och gav oss något som skulle föreställa ett 'Puppyface' och vi började ännu en gång skratta åt hennes misslyckade försök. "Yea, me too actually.." la Annie till och ska jag vara ärlig så var nog jag också lite hungrig. Holly låste lägenheten och vi gick till närmsta McDonalds. Innan vi gick hade Holly gjort det tydligt att jag inte bara fick dricka en cola utan även var tvungen att äta något, så jag beställde en liten strips och cola. Evelina och Annie beställde en varsin cheeseburgare och Holly beställde två stycken. Som vanligt så började Holly och Evelina babbla på om något medans jag och Annie satt lite åt sidan och åt på våran mat. "So... Are you guys going to Hannah's party on thursday?" klämde Evelina fram med munnen full av hamburgare. Holly mumlade något otydligt med munnen full av hamburgare hon med, men jag gissar på att det skulle föreställa något slags ja. "Ofcourse!" Svarade Annie efter att hon svalt den sista tuggan, själv satt jag bara och tuggade på ett strips och hoppades på att dem inte skulle tänka på mig. "What about you, Katie?" Jag suckade och skakade lätt på huvudet, fester och sånt hade aldrig riktigt vart min grej. "You're kidding, right? You have to go!" Utbrast Evelina surt, jag fattar inte varför hon blev sur dock. Efter att dem hade försökt övertala mig och sagt att någon måste hålla koll på min flickvän i något som kändes som en evighet gick jag äntligen med på att följa med. Vi satt kvar där ett bra tag tills jag kommit på en ursäkt till att gå hem och även dem bestämde sig för att gå hem. Holly och Annie lämnade ännu en gång mig och Evelina ensamma vid busshållplatsen, men det var åtminstonde inte en lika pinsam stämning den här gången. "Hey Katie, can I have your phonenumber?" Jag vände mig mot Evelina som stod med ett litet leende och höll fram sin mobil framför mig. Jag bet mig löst i läppen och nickade osäkert innan jag tog emot mobilen och knappade in mitt nummer. Efter att ha funderat ett bra tag på ifall jag skulle knappa in något random nummer eller faktiskt skriva in mitt eget så gav jag tillbaka mobilen. "Thanks, I'll text you later." Sa hon glatt och stoppade ner mobilen i fickan igen, det var fortfarande något som inte riktigt kändes rätt med dem här två tjejerna.
 
 
När jag kom hem så hade mamma, Ashley och Dave redan gått och lagt sig, så jag slapp som tur var mammas frågestund. Det första jag upptäckte när jag kommit in genom dörren till mitt rum var att Chuck hade kommit hem och låg på min säng, min katt som hade vart borta i tre dagar. "Hi chuckie." Viskade jag och drog handen över hans mjuka päls innan jag gick och borstade tänderna. Jag slängde av mig kläderna och kröp ner under täcket med Chuck vid fötterna. När jag vaknade nästa morgon var jag ensam hemma, så mamma hade antagligen gått med Ashley till skolan för en gångs skull. Jag gick ner till hallen för att ringa till skolan och sjukanmäla mig själv men stoppades utav en lapp som låg på köksbordet. Mamma hade tydligen åkt och handlat för att mormor skulle komma och dagen blev genast värre. Mormor hade aldrig accepterat att jag var tillasmmans med en tjej och brukade allltid sitta och tjata om at hon ville få söta små barnbarns barn från just mig. Jag ringde tll skolan innan jag la mig i sängen med laptopen i knät och gick in på facebook. Eftersom att nästan alla var i skolan så var ingen inloggad, så jag la undan laptopen och somnade om igen. När jag vaknade för andra gången hördes massa skrammel från köket och mamma var antagligen hemma igen. Jag sträckte mig efter mobilen för att kolla vad klockan var och såg att jag hade fått ett meddelande från ett okänt nummer. /Hey, here's my number! Evelina/ Juste, hon skulle ju smsa... Jag ignorerade meddelandet och kollade bara vad klockan var, den var kvart i sex. Jag reste mig upp och gick ut till köket där jag möttes utav mamma som verkade försöka med att laga mat. "Hi mum, where's Ashley?" Frågade jag vänligt men samtidigt trött med tanke på att jag nyss vaknat. "Hi darling, I think she's in her room." Började hon innan hon vände sig om och kollade allvarligt på mig. "Go get dressed, my mother is here in half an hour!" Jag suckade och gjorde vad hon sa som den duktiga flickan jag var. Det fick bli ett par jeans shorts och en vit blus. Jag borstade igenom håret och drog några drag med mascaran innan jag gick och hjälpte mamma med maten. Efter en timme var bordet dukat och maten färdig och dörrklockans melodi ekade i huset. Mamma fixade till sin, enligt mig hemska, beiga kjol och öppnade dörren. Mycket riktigt så stod mormor där i dörröppningen. 
 
Alla hade samlats runt matbordet och ätit sig mätta. "So Katie, are you still with that... What's her name?" Frågade mormor äcklat och tittade nyfiket på mig. "Holly, and yes." Svarade jag ointresserat och tittade ner i bordet. "You know Susans son just dumped his girlfriend, he's a really handsome boy." Fnyste hon fram nöjt. "He's 32 years old..." "Age is just a number!"