Back to reality - Part 05
"He's... Dead. They think it was because of the alcohol." Sa hon med hackig röst. Jag kunde inte få ut ett enda ord, var det här något skämt? Var min barndomshjälte verkligen... Död? Jag skakade på huvudet och skrattade lågt, klart det var ett skämt. Död? Nejnejnej, pappa åkte till Frankrike för att jobba. Han kommer snart tillbaka och håller mig i sin famn igen, pappa lever. Jag backade och sprang in på mitt rum, jag tål inte att se deras sorgsna blickar. Jag sjönk långsamt ner lutad mot dörren med gråten i halsen. Den kunde inte komma ut. Jag hade fått växa upp utan min biologiska pappa, jag hade fått ta hand om min mamma när han stack. Varje dag hade jag suttit och väntat på att han skulle komma hem, jag brydde mig inte ens om att mamma skaffade en ny kille, för han skulle komma tillbaka. "Katie, darling?" Det var mamma. Jag hörde bankanden på dörren, men fann inte styrkan för att flytta på mig. Oroliga röster ekade på andra sidan av dörren och snart kom bankandet tillbaka. "Katie, open the damn door!" Dave's grova röst tog över och bankningarna blev högre. En ensam tår rann längs min kind, fan. Jag öppnade munnen för att säga åt honom att sluta, men jag kunde inte få ut något. Jag ville bara få vara ifred.
' October 28th
I met that girl again today... She's kind of quiet. I don't know what I've done wrong. Holly said that she doesn't like people because of her dad or something, but I think it's something else. Well, I don't really know her though, maybe it's because of her dad? I'm confused.'
Jag stängde ner laptopen och lutade mig bakåt i stolen. Regnet daskade mot fönsterrutan och jag tänkte tillbaka på när jag såg henne för första gången, hon verkade som en sån glad tjej. Varför satt jag ens och tänkte på henne egentligen? Jag suckade och gick ut till köket för att ta något att äta, men där fanns det nästan bara frukt. Jag tog ett äpple och satte mig framför TVn. Family guy stod på och fjärrkontrollen var borta, så jag hade inget annat val än att sitta och titta på det förutom att göra något annat, vilket som jag inte orkade. Jag kände att det vibrerade i fickan och halade upp mobilen, det var Hollys namn som lös upp skärmen. 'Hi, wanna hang out with me and katie? She doesn't feel so well and I thought maybe you could cheer her up. I've asked Annie too!' Menade hon verkligen Katie nu? 'Sure, I'll be there in a hour.' Jag reste mig upp från den bekväma soffan och gick in till mitt rum igen. Det kändes inte så lämpligt att gå dit i mjukisbyxor och linne, så det fick bli ett par jeans och asking alexandria tröjan istället.
Jag tvättade bort sminket och bytte om till en rödrutig skjorta och dem typiska svarta jeansen. Just nu så ville jag bara komma hemifrån och slippa allt det här, jag behövde träffa Holly. "And where do you think you're going?" Frågade mamma hest och försökte låta sträng, men lyckades inte så bra. "To Holly's place." Svarade jag snabbt och stängde dörren efter mig innan hon hade hunnit svara och protesterat emot. Med snabba steg skyndade jag mig ner till busshållplatsen. Minnen från när pappa stack spelades upp i huvudet, det gjorde ont att bara tänka på honom.
/"Daddy, where are you going?" Viskade en ljus liten flickas trötta röst. "Oh, hi darling! Daddy have to go to France. He'll be back soon." "But Katie will miss daddy" Mer hann hon inte säga innan gatulyktorna lyste upp hennes pappas stela ansikte. Korridoren var mörk men man kunde klart och tydligt höra en dörr som small igen. Det tog ett tag för den lilla flickan att få in att hennes pappa nyss åkt till Frankrike helt utan packning. I hopp om att få se honom igen sprang hon ut på trottoaren och ropade på sin pappa, men han hade redan försvunnit. Att den här lilla flickan var jag känns bara overkligt./
Inte förens bussen stannat märkte jag att tårarna börjat strömma ner för min kinder. Jag sprang av bussen och skyndade mig till Holly. När jag kommit fram så välkomnade Holly mig med öppna armar. Jag lutade huvudet mot hennes axel och grät ut. Det var en sak som var bra med Holly, hon bara satt där och väntade på att man skulle prata. Hon var inte särskilt bra på att ge råd, men hon var bra på att lyssna. Efter att hon muntrat upp mig lite hördes knackningar på dörren, vem kom nu? Och dessutom, till Holly? Ingen brukade komma till henne pågrund av hennes skitiga lägenhet, de brukar vara hon som får komma till dem ju... Holly gick och öppnade dörren och jag hörde två låga röster som jag kände igen, vad gjorde dem här egentligen? Snabbt sprang jag in på toan och granskade min spegelbild. Ögonen var rödgråtna och näsan var svullen, great. Jag tvättade ansiktet med kallvatten och klistrade på etet leende innan jag gick ut och mötte deras oroliga ansikten, vad hade Holly berättade egentligen? Och VARFÖR skulle dem alltid komma och störa?
Back to reality - Part 04
Det blev återigen tyst. Sådär jobbigt tyst. "So... What should we do?" frågade jag för att bryta tystnaden. "Why don't we just..." började Evelina och lät Annie fortsätta. "Why don't we go to the park? I mean... We could just chill with a ice cream and talk, learn to know eachother you know..." "Sounds great! Right Kate?" instämde Holly glatt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag nickade bara. Ville jag verkligen lära känna dem här tjejerna? Vilka var dem egentligen, och när pratade hon om dem? Var det därför hon ringde? Båda två verkade som två energirika tjejer, kanske att dem hade lite för mycket energi. Utan att jag visste ordet av så hade vi lämnat lägenheten och var på väg mot närmsta glasskiosk. Holly bodde mitt ute i ingenstans, så det var en bra bit att gå. Men efter att ha gått i ungefär tjugo minuter och dem hade babblat på om något jag inte hade en blekaste aning om vad det var, så var vi äntligen framme. Först i kön ställde sig Holly, såklart. Holly älskade mat och allt annat som var ätbart. Ibland när hon inte hade något att äta brukade hon sitta och bita på mig, vilket som jag inte hade något emot. Dem alla tre köpte en varsin mjukglass, när det kom till mig så köpte jag som vanligt bara en cola. Till skillnad från Holly så var jag inte så mycket för att äta, jag föredrog att sitta och dricka cola helt enkelt. Vi gick ner till den lilla parken som låg en liten bit bort och satte oss i det fuktiga gräset. Holly och dem andra två tjejerna satt fortfarande och babblade på, själv orkade jag inte ens försöka höra vad dem sa och märkte inte heller att en av dem började prata med mig. "Katie?" Jag röck till och tittade på Annie som satt till höger om mig. "How old are you?" Fortsatte hon och log mot mig. "17, you?" "I'm 18." Jag nickade kort och tog en klunk av colan. "I must say that I love your hair!" Vad var det där för kommentar egentligen? Jag log och tackade henne iallafall. "I mean my hair is so... yeah, so I can't really do anything with it. It's kind of boring." Hon måste skämta, va? Jag log snett och hoppades på att hon snart skulle inse att jag inte var intresserad av att inleda någon konversation, men hon var tydligen trögare än jag trodde. "For how long have you and Holly been dating?" Holly och Evelina hade nu upptäckt att vi satt och pratade och hoppade in i konversationen, i samma veva så hoppade jag ut och lät Holly svara på frågan istället. "Two years on saturday!" Sa hon glatt och la armen över mina axlar. Vi tittade på varandra och hon gav mig en snabb kyss innan hon vände sig för att prata med dem andra två tjejerna igen. "You guys are so cute together!" utbrast Evelina och log brett mot oss. Jag lutade huvudet mot Hollys axel och drack utav colan. Vi satt kvar så tills klockan blev ungefär 19:00 då vi beslöt oss för att gå hem. Jag reste mig upp och sopade av byxorna när jag kände en hård smäll i bakhuvudet. "Oh my god! Are you okay?" Ropade en hes röst. Jag tog handen där bollen hade träffat och vände mig om där jag fick syn på två killar. "I'm so sorry!" Sa den hesa rösten igen. "yeahyeah, shit happens." Mumlade jag surt och började gå. Holly och dem andra tjejerna kom strax därefter. "Are you really okay? Are you sure you don't wanna go to the hospital?" Frågade Holly och tittade oroligt på mig. "Yes, I'm okay." Svarade jag med en suck, det var ju bara någon som hade råkat sparka en fotboll på mig. Vi alla gick tillsammans tills vi kom till busshållplatsen. Både jag och Evelina skulle ta bussen hem, så eftersom att Holly tyckte att vi två kunde göra varandra sällskap så gick hon och Annie hem. Ingen av oss öppnade munnen förens Holly och Annie var utom synhåll. "You don't really like us, huh?" Jag tittade förvånat på henne, hur kunde... Jag menar... Va? "Huh? What are you talking about, ofcourse I like you! You guys seem like... Two really nice girls!" Sa jag och skrattade osäkert. "No, you don't. Stop lying!" Svarade hon och satte sig ner på bänken. Jag visste inte vad jag skulle säga, för visst hade hon ju rätt... "Yeah... Not really." viskade jag och satte mig tyst bredvid henne på träbänken.
Ingen av oss hade sagt något mer igår. Hon verkade inte riktigt sur eller något, bara... Tyst. Var det verkligen så tydligt att jag egentligen inte ville vara där? Jag skakade av mig tankarna och drog på mig skoluniformen. Jag gick till spegeln där jag borstade igenom håret och drog några drag med mascaran innan jag gick ner till köket där jag möttes utav Ashley som inte verkade se fram emot att gå till skolan. "Hey Ash, ready for school?" Hon tittade surt på mig och skakade på huvudet innan hon följde med mig till hallen. "Come on, it's not that bad." Fortsatte jag och började knyta conversen. Ashley såg fortfarande lika sur ut men tog motvilligt på sig sina skor. Det hade alltid vart jag som var den som var tvungen att följa med Ashley till skolan då mamma klagade på att hon behövde sova och slet så mycket i hemmet, även fastän hon egentligen bara brukade sitta i soffan eller åka någonstans med Dave. Ashley var dessutom gammal nog att gå till skolan själv, fast mamma vägrade låta henne så jag fick alltid gå upp tidigare än vanligt så att jag skulle hinna gå med henne och dessutom hinna gå till min egen skola. Jag suckade och tog jackan innan vi sedan lämnade huset och gick till hennes skola. Som tur var så var det inte så jätte långt till hennes skola, kanske en kilometer eller något så vi var snart där. Jag sa hejdå till Ashley och fick sedan gå vidare till min skola, som låg mot det andra hållet och dessutom var längre bort. När jag väl hade kommit till skolan så var Holly som vanligt sen, så jag gick bara raka vägen mot mitt skåp. Jag tänkte inte riskera att bli sen tack vare henne igen, speciellt inte till Mrs Howell's lektion. Mrs Howell var en riktig gnällkärring och hon var nog inte omtyckt av någon på den här skolan, men respekt hade hon. Jag hörde skolklockan ringa, men jag såg fortfarande inte en skymt av Holly.Med en suck gick jag ensam in i klassrummet och satte mig längst bak i klassrummet. Fem minuter efter att lektionen hade startat kom Holly inspringandes till klassrummet. " Ms Peazer you're five minutes late!" spottade Mrs Howell ut och tittade ilsket på henne. Mrs Howell såg ut att bli rödare och rödare av ilska och Holly skyndade sig till bänken bredvid mig. Mrs Howell lugnade snart ner sig och lektionen fortsatte som vanligt. Även fastän jag och Holly inte var jämngamla så hade vi vissa lektioner tillsammans. Eftersom att hon inte lägger ner minsta lilla energi på skolan så fick hon gå om två år. Det kanske låter lite skumt, men det är så de är.
Holly hade annat att göra och Ashley hade slutat tidigare än mig så efter skolan var det bara att gå hem. Än så länge så hade dagen faktiskt vart helt okej, förutom att det visade sig att både Evelina och Annie gick på samma skola som oss och jag tvingades umgås med dem ännu en gång och jag gissar på att det inte heller var sista. Jag suckade och klev in genom dörren där jag möttes av min mamma och Ashley gråtandes i Daves famn. "What happened?" Frågade jag förvirrat och slängde väskan på golvet. Mamma tittade upp på mig med glänsande ögon. "It's your dad..."
back to reality - Part 03
Eftersom att vi precis hade ätit och ingen av oss var så värst hungrig så hällde jag inte upp så mycket, men Ashley höll inte riktigt med. ”Katieee, more! I want more!” Jag suckade och gick ut med brickan som jag ställt allt på till vardagsrummet. ”No, Ashley. We just ate dinner!” Svarade jag irriterat och startade filmen. Ashley tittade surt på mig innan hon kom och la sig tillrätta bredvid mig. Redan när halva filmen hade gått hörde jag låga snarkningar. Så försiktigt och tyst jag kunde reste jag mig upp och stoppade filmen innan jag bärde upp Ashley till hennes rum så hon slapp sova på soffan.
Morgonen därpå vaknade jag utav den irriterande alarmsignalen från iphonen som låg på kudden bredvid mig. Jag sträckte mig efter mobilen och stängde av alarmet för att sedan försöka somna om, vilket som inte gick så bra då det snart var ringsignalen som tog över. ”yea?” ”Katie, don’t tell me that you’re still in bed!” ”No, ofcourse not.” Jag tog undan mobilen från örat och kollade vad siffrorna visade, 10:43am. ”Katie!? Are you there?” ”yea, sorry…” Jag skulle möta Holly klockan 12, så jag fattade inte varför hon skulle ringa mig nu och dessutom skrika i telefonen. ”Sorry Holl, but I have to go. See you later!” utan att hon hann svara la jag på och la ännu en gång ifrån mig mobilen. Det kändes rätt så meningslöst att försöka somna om nu, så jag kunde lika bra gå upp. Sakta men säkert reste jag mig upp och satte mig på sängkanten. Precis som igår gick jag med sega steg mot garderoben för att hitta något jag kunde ha på mig, vilket som fick bli svarta shorts och ett vitt oversize linne som jag slarvigt stoppade ner i byxkanten. Jag var ingen ’frukost-människa’ så den skippade jag. Istället satte jag mig på sängen med gitarren i famnen och började spela på Ed Sheerans låt homeless.
<!--[if !supportEmptyParas]--> <!--[endif]-->
För första gången så var det inte Holly som var sen, utan det var jag. Visst jag hade väl också vart lite sen ibland, men eftersom att hon oftast var senare så var det ju inga problem. Den här gången var jag inte bara lite sen, snarare en halvtimme eller något sånt. Snabbt sprang jag av den röda bussen och gick mot Hollys lägenhet, hon kunde ju inte precis bli sur, inte med tanke på hur sen hon brukade vara. Men för säkerhets skull så skyndade jag på stegen. Holly var två år äldre än mig, det vill säga 19 år. Hon bodde ensam, så vi brukade oftast hänga hemma hos henne. Jag knackade på den vita dörren då ringklockan gått sönder och snart stod Holly framför mig. Som alltid gav vi varandra en varsin kram och en snabb kyss. Holly var riktigt stökig av sig, så lägenheten såg ut som en enda röra. Jag sparkade av mig conversen och följde med Holly in i lägenheten där jag möttes av två andra tjejer. ”This is the girls I talked about, Annie and Evelina.” Vänta, va? När hade hon pratat om några tjejer? Dem båda såg ut att vara kring min ålder, men jag var inte säker. Alla tre stod och stirrade på mig och såg ut att vänta på att jag skulle säga något, men vad? ”Oh, right! I’m Katie.” Sa jag och skrattade osäkert, dem fortsatte stirra på mig och log, fan också. Tystnaden bröts snart utav att en av tjejerna började skratta, jag tror det var hon som var Evelina. Skrattet spred sig snart och vi alla stod och garvade, jag visste inte om vad men något var det. Vi stod där i ungefär fem minuter och bara skrattade, tills Holly fick oss till att lugna ner oss.
back to reality - Part 02
Caféet var rätt så litet och inte så värst modernt, men jag gillade det. Eller gillade det gjorde jag väl inte riktigt, det var väl bara det att jag hade så många minnen med just det här caféet.
Det var här jag bland annat träffade Holly för första gången, och i mina yngre dagar brukade min pappa alltid ta hit mig för att köpa en varsin glass.
Vi gick fram till den lilla smått mulliga damen som stod vid kassan och beställde, jag tog en cola och Holly beställde en kaffe och muffin.
Caféet var rätt så litet och inte så värst modernt, men jag gillade det. Eller gillade det gjorde jag väl inte riktigt, det var väl bara det att jag hade så många minnen med just det här caféet.
Det var här jag bland annat träffade Holly för första gången, och i mina yngre dagar brukade min pappa alltid ta hit mig för att köpa en varsin glass.
Vi gick fram till den lilla smått mulliga damen som stod vid kassan och beställde, jag tog en cola och Holly en kaffe och muffin. Det där med kaffe var inte riktigt min grej, jag hade druckit det några gånger men det var inget som föll mig i smaken.
Jag tittade på Holly som svalde den sista biten av sin muffin och log varmt mot mig innan hon flyttade ner blicken mot den lilla colaburken jag höll i. ”Grow up and drink coffee!” Sa hon fortfarande med ett leende. Jag tittade ner på burken och gav henne ett snett leende tillbaka. ”Naa, I’ll pass..”
-
”Are you sure you don’t want to come?” Frågade Holly bedjande och tittade på mig, jag log och nickade. ”Yea, I’m sure. But I’ll see you tomorrow?” Hon nickade och kysste mig innan vi gick åt varsitt håll. Regnet öste fortfarande ner så jag skyndade mig hem. Holly ville att jag skulle hjälpa henne vara barnvakt åt hennes kusiner, men jag orkar inte idag. Dessutom så var jag tvungen att ta hand om Ashley ikväll eftersom att mamma och Dave skulle till någon restaurang. Dave är då namnet på mammas pojkvän, han den där som kallade sig för min pappa. Han brukade ta med mamma någonstans varje helg, förra helgen var det på någon teater och den här gången var det som sagt någon restaurang dem skulle på. Med en suck klev jag in igenom den vita trädörren och sparkade av mig dem slitna conversen. ”Katie, is that you?” Jag suckade ännu en gång och gick in till köket där jag möttes av min stressade mamma. ”Yes, mum. It’s me.” Hon tittade lättat på mig och gav mig en varm kram. ”Here’s some money for pizza and snacks, maybe you could watch a movie or something. We’re really late so I have too go, have fun now girls!” Hon pussade Ashley lätt på kinden och skyndade sig sedan ut. ”So, Ashley… Wanna go to the store?” Frågade jag och Ashley lös upp med ett leende och nickade ivrigt. Jag skrattade åt hennes reaktion och vi gick ut till hallen där vi tog på oss skor och jackor. Vi lämnade huset med ett paraply och gick snabbt till affären. Vi gick till närmsta affär, vilket som var nära och ganska så snart var vi framme. Vi plockade ner godis, chips och läsk i en korg och gick till kassan.
När vi sedan kom hem igen så skyndade Ashley sig upp till sitt rum för att ta på sig sin rosa one piece. Själv gick jag till köket och gömde det vi nyss köpt så att Ashley inte skulle hitta det och beställde pizza innan jag själv gick och tog på mig min USA one piece. Efter ungefär en halvtimmes tjat från Ashley om att hon var hungrig så kom äntligen pizzan. Vi satte oss vid bordet med ett varsitt glas cola och en varsin bit pizza. ”So, what do you wanna do next?” Frågade jag och tog en ny tugga av pizzabiten medans hon satt o funderade. ”I wanna watch a movie!” Utbrast hon glatt. ”Okay, which movie would you like to see?” “Cinderella!” Jag dukade undan min tallrik och hällde chips och godis I skålar medans hon satt och åt.
back to reality - Part 01
Katie, Katie Jones var namnet. En bisexuell tjej på 17 år. Firar två år med flickvännen Holly nästa vecka. Min pappa lämnade mig och min mamma när jag var fem år, därav förlorade jag all min respekt för de manliga könet. Ungefär tre månader efter att han hade lämnat oss träffade mamma en ny kille, och strax efter att jag hade fyllt åtta år fick jag en lillasyster vid namn Ashley. Jag och mammas nya kille kom aldrig riktigt överrens, jag tål honom inte helt enkelt. Han skulle aldrig kunna ta pappas plats, hur mycket han än försökte skulle han aldrig lyckas.
När pappa stack så lovade jag mig själv att inte komma nära någon, för med tiden skulle dem bara svika mig, precis som han gjorde. Men se så det gick, nu står jag här och borstar igenom det mörkbruna håret igen i väntan på att tiden skulle gå och Holly komma. Med en suck lägger jag undan borsten och kollar mig i spegeln som hängde så fint framför mig. Jag såg verkligen hemsk ut, men jag orkade inte bry mig för tillfället. Holly hade antagligen sett värre. Med långsamma steg gick jag mot garderoben och plockade fram ett par svarta jeans och en Grön 1UP t-shirt som det stod 'Get a life' på.
Holly skulle ha kommit för en kvart sedan, men det var ju inte precis något nytt att hon var sen. Jag suckade ännu en gång och gick mot fönstret. Regnet slog som spön mot backen, och egentligen hade jag ingen lust att göra något annat än att ligga i sängen och se på film.
Efter ytterligare tjugo minuter hörde jag äntligen ljudet från ringklockan och i dörröppningen stod en dygnsur Holly. "What the hell Holly, you're half an hour late." Mumlade jag surt och kramade henne. Hon skrattade som svar och besvarade kramen. Hennes svarta hår som knappt gick ner till axlarna var lika perfekt stylat som alltid och dem gröna ögonen var lätt sminkade. "Should we go?" frågade hon och log det där speciella leendet som skulle få vem som helst på fall, som fick mig på fall. Jag nickade glatt och tog på mig dem gamla slitna conversen och jackan. Redan förra veckan hade vi bestämt att vi skulle gå till det lilla caféet som låg ungefär 10 minuter ifrån mig, men då hade vi ingen aning om vad det skulle bli för väder. När det gäller Holly så spelar det ingen roll vad som kommer imellan, för planerat är planerat. Även om jag skulle ligga i koma skulle hon antagligen komma och sätta sig bredvid mig och äta på en bulle. Jag log för mig själv och vi lämnade det lilla huset och riktade stegen mot caféet. Jag tog tag i hennes hand och höll den hårt, för när jag höll hennes hand så kändes de tsom om jag hade världen i mina händer. När jag hade henne i min närhet så kändes det som om jag kunde göra allt, med henne kände jag mig trygg.
Holly skulle ha kommit för en kvart sedan, men det var ju inte precis något nytt att hon var sen. Jag suckade ännu en gång och gick mot fönstret. Regnet slog som spön mot backen, och egentligen hade jag ingen lust att göra något annat än att ligga i sängen och se på film.
Efter ytterligare tjugo minuter hörde jag äntligen ljudet från ringklockan och i dörröppningen stod en dygnsur Holly. "What the hell Holly, you're half an hour late." Mumlade jag surt och kramade henne. Hon skrattade som svar och besvarade kramen. Hennes svarta hår som knappt gick ner till axlarna var lika perfekt stylat som alltid och dem gröna ögonen var lätt sminkade. "Should we go?" frågade hon och log det där speciella leendet som skulle få vem som helst på fall, som fick mig på fall. Jag nickade glatt och tog på mig dem gamla slitna conversen och jackan. Redan förra veckan hade vi bestämt att vi skulle gå till det lilla caféet som låg ungefär 10 minuter ifrån mig, men då hade vi ingen aning om vad det skulle bli för väder. När det gäller Holly så spelar det ingen roll vad som kommer imellan, för planerat är planerat. Även om jag skulle ligga i koma skulle hon antagligen komma och sätta sig bredvid mig och äta på en bulle. Jag log för mig själv och vi lämnade det lilla huset och riktade stegen mot caféet. Jag tog tag i hennes hand och höll den hårt, för när jag höll hennes hand så kändes de tsom om jag hade världen i mina händer. När jag hade henne i min närhet så kändes det som om jag kunde göra allt, med henne kände jag mig trygg.
NOTE: Tog bort alla inlägg från "Smultron och blåbär" och "Up all night", och kommer bara skriva på denna nu. :)
