back to reality - Part 01
Katie, Katie Jones var namnet. En bisexuell tjej på 17 år. Firar två år med flickvännen Holly nästa vecka. Min pappa lämnade mig och min mamma när jag var fem år, därav förlorade jag all min respekt för de manliga könet. Ungefär tre månader efter att han hade lämnat oss träffade mamma en ny kille, och strax efter att jag hade fyllt åtta år fick jag en lillasyster vid namn Ashley. Jag och mammas nya kille kom aldrig riktigt överrens, jag tål honom inte helt enkelt. Han skulle aldrig kunna ta pappas plats, hur mycket han än försökte skulle han aldrig lyckas.
När pappa stack så lovade jag mig själv att inte komma nära någon, för med tiden skulle dem bara svika mig, precis som han gjorde. Men se så det gick, nu står jag här och borstar igenom det mörkbruna håret igen i väntan på att tiden skulle gå och Holly komma. Med en suck lägger jag undan borsten och kollar mig i spegeln som hängde så fint framför mig. Jag såg verkligen hemsk ut, men jag orkade inte bry mig för tillfället. Holly hade antagligen sett värre. Med långsamma steg gick jag mot garderoben och plockade fram ett par svarta jeans och en Grön 1UP t-shirt som det stod 'Get a life' på.
Holly skulle ha kommit för en kvart sedan, men det var ju inte precis något nytt att hon var sen. Jag suckade ännu en gång och gick mot fönstret. Regnet slog som spön mot backen, och egentligen hade jag ingen lust att göra något annat än att ligga i sängen och se på film.
Efter ytterligare tjugo minuter hörde jag äntligen ljudet från ringklockan och i dörröppningen stod en dygnsur Holly. "What the hell Holly, you're half an hour late." Mumlade jag surt och kramade henne. Hon skrattade som svar och besvarade kramen. Hennes svarta hår som knappt gick ner till axlarna var lika perfekt stylat som alltid och dem gröna ögonen var lätt sminkade. "Should we go?" frågade hon och log det där speciella leendet som skulle få vem som helst på fall, som fick mig på fall. Jag nickade glatt och tog på mig dem gamla slitna conversen och jackan. Redan förra veckan hade vi bestämt att vi skulle gå till det lilla caféet som låg ungefär 10 minuter ifrån mig, men då hade vi ingen aning om vad det skulle bli för väder. När det gäller Holly så spelar det ingen roll vad som kommer imellan, för planerat är planerat. Även om jag skulle ligga i koma skulle hon antagligen komma och sätta sig bredvid mig och äta på en bulle. Jag log för mig själv och vi lämnade det lilla huset och riktade stegen mot caféet. Jag tog tag i hennes hand och höll den hårt, för när jag höll hennes hand så kändes de tsom om jag hade världen i mina händer. När jag hade henne i min närhet så kändes det som om jag kunde göra allt, med henne kände jag mig trygg.
Holly skulle ha kommit för en kvart sedan, men det var ju inte precis något nytt att hon var sen. Jag suckade ännu en gång och gick mot fönstret. Regnet slog som spön mot backen, och egentligen hade jag ingen lust att göra något annat än att ligga i sängen och se på film.
Efter ytterligare tjugo minuter hörde jag äntligen ljudet från ringklockan och i dörröppningen stod en dygnsur Holly. "What the hell Holly, you're half an hour late." Mumlade jag surt och kramade henne. Hon skrattade som svar och besvarade kramen. Hennes svarta hår som knappt gick ner till axlarna var lika perfekt stylat som alltid och dem gröna ögonen var lätt sminkade. "Should we go?" frågade hon och log det där speciella leendet som skulle få vem som helst på fall, som fick mig på fall. Jag nickade glatt och tog på mig dem gamla slitna conversen och jackan. Redan förra veckan hade vi bestämt att vi skulle gå till det lilla caféet som låg ungefär 10 minuter ifrån mig, men då hade vi ingen aning om vad det skulle bli för väder. När det gäller Holly så spelar det ingen roll vad som kommer imellan, för planerat är planerat. Även om jag skulle ligga i koma skulle hon antagligen komma och sätta sig bredvid mig och äta på en bulle. Jag log för mig själv och vi lämnade det lilla huset och riktade stegen mot caféet. Jag tog tag i hennes hand och höll den hårt, för när jag höll hennes hand så kändes de tsom om jag hade världen i mina händer. När jag hade henne i min närhet så kändes det som om jag kunde göra allt, med henne kände jag mig trygg.
NOTE: Tog bort alla inlägg från "Smultron och blåbär" och "Up all night", och kommer bara skriva på denna nu. :)
Trackback
