Back to reality - Part 12

December 19th
 
Jag satt o stirrade på namnet tills jag tog mig modet och öppnade meddelandet med skakiga händer. 'plz kill urself u dirty hoe n hold ur dirty hands away from holly or else ill make ur life a living hell /lily' Ilskan bubblade inom mig och jag var nära till att slänga iväg mobilen, men hejdade mig när jag hörde tre lätta slag på dörren. "Leave me alone." Fräste jag och raderade meddelandet. Men det räckte tydligen inte då Annie stack in huvudet. "Can I come in?" Frågade hon vänligt och smög fram ett litet leende. "No." Det verkade inte som att mitt svar spelade så stor roll för snart satt hon där bredvid mig på sängen. "Where the hell have you been, Katie?! We've been so worried about you. Why didn't you answer when we called you? You could atleast text us and say hello or something." Nästan skrek hon oroligt men samtidigt surt. Varför brydde hon sig egentligen? "In my bed, I don't have any cash on my phone." Svarade jag oskyldigt och kurade ihop mig under täcket igen. "Hey, why don't you come with us and take a coffee?" Vilka var 'oss'? "No thank you, I don't drink coffee." "Great! They'll be here in like... One hour, go take a shower and I'll just wait here." Lyssnade hon ens på vad jag sa? Det kändes onödigt att ens säga något, så lydigt gick jag och duschade snabbt. Efter lite mer än en timme stod även Harry och Louis där i dörröppningen. "Are you ready to go, ladies?" Frågade Harry gentligt och aktade sig så att både jag och Annie skulle kunna tränga oss fram mellan honom och Louis. Jag var nära till att säga nej, men Annie hann dra med mig ut genom dörren innan jag hunnit säga något. Vi tog oss till starbucks med hjälp utav våra fötter eftersom att det inte var alltför långt, men vägen var inte heller så trevlig att ta sig fram på om man var ovan. Harry och Annie gick hand i hand dit och pratade om något helt ointressant, det var som att vi andra inte existerade. Missförstå mig inte, jag hade absolut ingenting emot att slippa bli tilltalad, men det kändes inte heller helt rätt att tvingas mötas utav Louis' blick så fort jag vände mig mot det hållet. Ett lågt pling hördes när dörren in till starbucks öppnades och stängdes. För ovanlighetens skull så skippade jag colan och beställde en chai latte istället, för ingenting annat var ju som det brukade, så jag kunde lika väl ändra på det här med. Vi satte oss vid ett litet bord vid fönstret och deras konversation fortsatte medans jag och Louis satt där och såg något oskyldiga ut. "By the way, Katie, how's Holly? Haven't heard from her in a while." Det kändes som om mitt hjärta stannade för en halv minut och Annie's blick skärde i mig. Av alla saker hon kunde ha frågat, av alla saker hon kunde gjort, så valde hon just att fråga om Holly. Det gjorde ont att bara höra namnet. "I don't know, we broke up." Svarade jag med skakig röst och kände hur tårarna började bränna i ögonvrån. "Oh, darling, I'm so sorry! What happened?" Frågade Annie oroligt, det såg nästan ut som att hon skulle börja gråta. "I don't want to talk about it, okay? It's no big deal. We obviously wasn't meant to be. I'm bether of alone anyway." Det blev tyst. Annie och Harry böt några blickar med varandra. Louis harklade sig. Jag tittade ner i min mugg och låtsades som om ingenting. Det var läskigt likt hemma, mamma och Dave som satt och gullade sig och var allmänt äckliga, Ashley som berättade om något, enlig henne, helt otroligt som hänt i skolan, och jag som satt där och var tyst med ett svagt ditklistrat leende, den enda skillnaden var att ingen sade något den här gången. "I'll just.. I'm going home. this was probably a bad idea. I guess it was fun to meet you guys again. I hope.. I hope we never get to do this ever again." Svarade jag hackigt innan jag tog mig ut ur byggnaden. 
 





» Elin

förstår inte varför du jämt blir så onöjd, för du skriver verkligen hur bra som hälst Liz och det är inget jag säger för att jag är din vän utan något jag säger för att jag menar det :)

2013-01-14 » 17:08:29
» Annie

Förstår inte heller hur du inte kan vara nöjd. Det här var jättebra. Seriously. Riktigt bra :)

2013-01-17 » 16:43:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback