Jag vaknade utav att Holly rörde på sig bredvid mig och sträckte automatiskt ut armen för att omfamna henne så att hon skulle ligga still. "Goodmorning, baby." Sa jag tyst med ett svagt leende. Ett dolt skratt fyllde rummet och jag öppnade genast ögonen för att snabbt dra tillbaka armen. "Goodmorning, sweetcheeks." Skrattade Louis fram och satte sig upp. Jag kände hur kinderna började hetta och sjönk ner under täcket. Så det hela var ingen dröm, alltså. Det hade hänt på riktigt, det var slut. Sängen flög upp bredvid mig och jag tittade upp från täcket så att jag fick syn på Louis, endast iklädd sina kalsonger. Han harklade sig och jag insåg inte förens då att jag legat och stirrat på honom. "What?" Han gav mig en finurlig blick innan han lämnade mig ensam i rummet. Jag låg kvar i sängen ett tag innan jag reste mig upp och följde hans steg in till köket. Louis hade tagit på sig en t-shirt och mjukisbyxor innan han gick, vilket som jag var mer än tacksam för. "Do you want some?" Frågade han medans han fyllde en kopp med te till sig själv. Jag nickade. Han räckte fram en annan kopp till mig som jag vänligt tog emot. "What happened to your arm?" Frågade han, något ointresserad, och det var inte förens då jag kom på att även fastän tröjan var en aning stor så syndes mina armar mer än väl. "It was my cat, Chuck, he's pretty aggressive." Sa jag i all hast och fick genast lite skuldkänslor för Chuck, han var inte ett dugg aggressiv egentligen. "Oh." Var det allt? Jag pustade ut och klistrade på ett leende. "What do you want for breakfast?" Frågar han medans han rotar runt i kylskåpet. "I'm fine with my tea." Svarade jag kort och satte mig vid bordet. "I'm not a really good cook, so is some cereals and toast okay?" Var jag verkligen så otydlig med vad jag sa? Jag sa inget, utan tittade bara på medans han sprang runt i köket. Inom kort satte han sig ner på stolen framför mig och började hälla upp sina flingor i en skål. "So, how was your day?" "I don't know, it just starte..." "Cool." Jag suckade och reste mig upp. "I'm going home. Thank you, I guess. I'll just go get changed" Med dem orden lämnade jag köket, hämtade mina kläder och gick in i badrummet för att byta om, och lämnade lägenheten utan att säga något mer till Louis. Hemma var det tyvärr inte så mycket bättre heller, eftersom att vi inte stigit ur sängen förens någon gång runt klockan 1, och mormor hade redan hunnit komma. 

 

 "So... That girl..." "Don't worry grandma, we're over." 

Jag stirrade ner på displayen ett bra tag innan jag tog mig mod och tryckte på den gröna luren. Signal efter signal gick och jag hade precis tänkt ge upp när någon svarade. "Hello?" Jag blundade och svalde hårt. "Hey, it's me. Would you like to... I don't know, hang out or something?" Chuck kom in i rummet och la sig bredvid mig i sängen. "Katie? Is that you?" "Yes." Det blev tyst på andra sidan. "I'm sorry, but I was just about to.." "Oh, that's okay. I have to clean my room, anyway." Sa jag i all hast, och suckade tungt. Jag visste redan från början att det skulle vara en dålig idé, nu var bara frågan varför jag fullföljde den. "No... No, I guess it'd be okay if Niall could join us?" Det verkade bara bli värre och värre. Vem är Niall? "Yea, that's okay." Vi bestämde en mötesplats och tid innan vi la på. Jag funderade länge på ifall jag bara skulle stanna hemma, han skulle ju ändå ha Niall liksom. Men som vanligt gick det inte som jag ville, utan när klockan slagit två var jag påklädd och påväg till parken som vi först träffats på. Dem hade inte hunnit komma än, så jag satte mig på en utav bänkarna och väntade. 5 minuter. 10 minuter. 20 minuter. 30 minuter. Efter att ytterligare trettio minuter hade gått reste jag mig upp och var beredd på att gå när jag såg två gestalter närma sig, Louis och den andra killen Niall, eller vad det nu var. Dem sa hej och stannade sedan och stirrade på mig. "That's it? No 'Hey Katie! I'm so sorry that we're late, insert bad excuse here'?" Dem fortsatte stirra tills den blonde killen som följt med honom brast ut i skratt. "What do you mean? We said three o'clock." Mumlade Louis förvirrat. "Whatever, let's go." Svarade jag och började gå därifrån, när det slog mig att vi fortfarande inte hade bestämt oss för vart vi skulle ta vägen. Jag vände mig återigen om och gick tillbaka till dem. "What should we do?" Frågade jag, och Louis deltog nu i blondies garvande. "I don't know, princess. You're the one who wanted to go out. Me and Nialler were just going to stay home and play fifa and go to some club later." Om blickar kunde döda, eller bara ge en svår skada, skulle jag hur enkelt som helst ha kunnat vända på klacken och gått hem vid det här laget. Jag hade ångrat redan efter första tonen att jag ringt till honom, och jag skulle inte precis ha förlorat något av att stanna hemma. "Hey, take it easy, princess. We don't want you to break your nails. Why don't we go to my place? There's probably something to do there." Mina naglar var hårt intryckta i handflatan och jag ska inte ljuga, smärtan var enorm. Jag släppte taget och nickade kort, Niall nickade också. Vi gick in igenom dörren till den stora lägenheten och Louis gick nästan direkt till vardagsrummet och strax därefter följde Niall hans fotspår. När jag tagit mig dit hade dem redan startat xboxet och gjort såg bekväma i soffan. Jag satte mig ner i en något obekväm fotölj som stod vid sidan av och följde spelarna på den stora skärmen framför oss och med tiden så blev det faktiskt rätt så intressant.

"Ey Katie, would you like to play?" Frågade en irländsk stämma och jag vände blicken mot den blonda filuren. "Eh, sure."