Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, bara att jag var tvungen att ta mig där ifrån. Jag kunde inte gå hem, och jag kunde inte längre ta skydd hemma hos Holly — de enda stället jag en gång känt mig trygg på. Varje gång jag haft något gräl med mamma eller bara kände att jag behövde komma bort, så hade det vart till Holly jag gått, och hon hade alltid välkomnat mig med öppna armar. Men nu... Nu hade jag ingenting kvar. Allting kändes så tomt, allting var fel. Jag kände kylan tränga sig in genom de kalla tyget min tröja bestod utav och pressade jackan tätare mot bröstet. Vita snöflingor började falla ner från himlen och jag halade upp mobilen för att se vad klockan var, kvart över tre. Det hade gått ungefär en timme sedan jag lämnat dem på starbucks, så jag gissade att det skulle vara säkert att gå tillbaka. Jag bytte riktning och gick istället mot hållet jag kom från. Innan jag klev in bekräftade jag så att dem inte var kvar, och det lilla plinget hördes ännu en gång. Jag köpte en ny chai latte och satte mig vid ett bord i ett hörn för att komma undan så gott jag kunde. Snöflingorna hade blivit fler och vinden hårdare. Jag pressade mina läppar mot kanten utav muggen och drack upp de lilla av chai latten som var kvar. Jag vaknade återigen till liv av att den det vibrerade i min ficka och halade upp mobilen där mammas namn och välkända ansikte visades. Jag drog tummen över skärmen och tröck den mot örat. "Hi mom." Svarade jag segt och kollade ner i muggen som vilade i min lediga hand för att endast mötas utav tomhet. "Hi sweetie. Where are you?" Frågade en orolig röst. "I'm um... Spending the night at a friends house. Don't worry, mom." Det blev tyst från den andra änden i några sekunder. "Well, okay then... Just be sure to be home tomorrow, your grandmother is coming over." "Yea, I know." Vi sa hejdå och la på för att sedan lämna mig ensam igen. Jag tog en sista titt på mobilen för att se vad klockan var, innan jag återigen la ner den i fickan. "Excuse me ma'am, but we're closing now." Jag vände mig om och möttes utav en ung kvinna som såg ut att vara kring min ålder. Jag nickade förstående och lämnade byggnaden. Vädret hade lugnat ner sig och förhoppningsvis skulle det stanna så över natten med tanke på att jag antagligen skulle få spendera den utomhus. Jag sjönk långsamt ner mot väggen och stoppade händerna i jackfickorna i jakt på värme och mina hörlurar, som snabbt hittades. Jag trasslade ut hörlurarna och snart spelades Thousand foot krutchs låt Be somebody. Låt efter låt spelades och snövädret kom tillbaka, vilket som fick mig till att äntligen resa mig från min position och leta efter en ny plats där jag kunde ta skydd. Jag stannade i trapphuset till några lägenheter, glad över att slippa spendera natten ute i snön. Om det vore sommar skulle jag inte ha några som helst problem med det, men nu var det alldeles för kallt. Jag lutade mig bakåt med en suck och slöt ögonen för att försöka få lite sömn men distraherades utav att någon kom in igenom porten intill trapphuset. "Katie? What are you doing here?" Frågade en hes röst och mina ögon möttes snart utav Louis' blåa. "Isn't that kind of obvious? I'm trying to get some sleep. What are you doing here?" Svarade jag smått irriterad. Vad gjorde han ute såhär sent? "That's a nice bed you've got there." Sa han med ett brett flin. "That didn't answer my question." Fortsatte jag och satte mig mer rakryggad. Han skrattade lågt innan han sträckte fram en hand mot mig. "Come on, you can't sleep here. There are som really creepy guys out there." Jag tvekade en stund innan jag tog hans hand och följde med honom. Lägenheten var stor och förvånansvärt hemtrevlig, inte precis vad man hade väntat sig av honom. "You wont tell me why you were sleeping on the stairs, huh?" Jag ignorerade hans fråga och hängde upp jackan för att sedan utforska lägenheten tills jag kom fram till sovrummet, där jag tog en kudde och filt och fortsatte sökandet efter vardagsrummet. Han skrattade tyst och följde min väg innan han lämnade mig och försvann in i sovrummet. Jag började bädda soffan och var precis påväg att lägga mig när en grå t-shirt och ett par shorts slängdes mot mig. "You can borrow those for the night." Sa han och ställde sig i dörröppningen. "I'm fine with the clothes I'm wearing." Svarade jag kort och drog löst i ärmarna på min grå-vita raglan tröja. "Whatever, I'm going to bed. Goodnight." Lampan till sovrummet släcktes bakom mig och jag var lämnad i mörkret. Jag tittade ner på kläderna som låg på soffan innan jag sparkade av mig byxorna och drog på mig kläderna som tidigare legat på soffan och tog deras plats. Jag låg där på soffan och tittade upp i taket ett bra tag tills jag reste mig upp och gick in till sovrummet där jag la mig bredvid Louis i sängen. "Katie..? What are you.." "Oh come on, you said that earlier. Just shut up and sleep." Han skrattade lågt innan han vände sig med ryggen mot mig, och strax efter det lyckades jag äntligen få min sömn.